Jag vet inte vart vi ska – Men det vet inte klubbledningen heller
Förhoppningsvis sista gången en Milan produkt skjuter scudetton till Juve. Men hos Milan är du inte särskilt önskvärd.
Efter många år där Milan alltid hade ett konkurrenskraftigt lag för att göra upp om Champions League så har tiderna förändrats. Vägen till framtiden är utstakad. Vi ska bli mer som Arsenal där ambitionen att delta i turneringen är större än tron och strävan efter att vinna. Med intäkter som visserligen har varit störst i Italien (lär ha varit sista gången på ett tag nu senaste året), men inte i närheten av de spanska giganterna eller Manchester United och en ägare som inte längre kliver in och täcker framtida budgetunderskott blir förändring påtvingat.
Då är frågan om det är en fördel att bli mer som Arsenal. Medan vissa pekar på Arsenals titeltorka, och dess ovilja att avlöna toppspelare så kan jag se många fördelar att ta en liknande inriktning. Arsenal har mellan 2008 och 2012 omsatt 170 miljoner £ i snitt och snittat vinster på ungefär 40 miljoner £ per år. Vinster som betalar av på en ny fin arena i ett lägligt område. Milan har under samma tidsperiod snittat 270 miljoner € i omsättning per år och snittat förluster på ungefär 50 miljoner € före skatt per säsong. Baserat på de sportsliga prestationerna de senaste fem säsongerna i Europacuperna så är Arsenal rankat som den sjätte mest framgångsrika klubben i Europa medan Milan återfinns på en fjortondeplats på UEFA:s klubbranking.
Den modell Milan använt med att värva rutinerade spelare med höga löner har gett riktigt svaga sportsliga resultat sedan senaste Champions League vinsten. För att vara en klubb som stadigt legat mellan sjätte och åttondeplats i Europa vad det gäller intäkter, och med en ägare som skjutit in en hel del extra pengar så är en fjortondeplats på UEFA:s klubbranking skandalöst dåligt. Gallianis status som transferguru bör omvärderas tills klubben börjar prestera i paritet med sina kostnader. För vilken klubb Milan än väljer att efterlikna (bortsett Inter) så kan de inte få sämre resultat per spenderad €.
Vad som inte verkar förändrats är oviljan att spendera transfermedel till försvaret, medan anfallet helt klart prioriteras. Mexes är visserligen ligans dyraste försvarare (utslaget lön+övergångskostnad utslaget över hela kontraktstiden), men att lägga 13 miljoner € på en då 28 årig Pazzini (2,7 miljoner € nettolön) eller 12 miljoner € på en 29 årig Matri (2,6 miljoner € nettolön) som inte ens är nära en given startplats med höga löner är helt okej. När dessutom 29 åriga Robinho finns att tillgå är det svårt att se nyheten med det nya projektet. Vi har lagt stora delar av resurserna på back-up spelare tidigare och fortsätter att göra det nu. Vad är syftet att ha Petagna i a-truppen om han inte ens får vara reserv till reserven. Att CL platsen ger Matri till Milan är lite som att vinna kattmat på bingolotto, när förhoppningen var att vinna något fint när man väl fått chansen att välja en låda i direktsändning.
Att klubben inte presterat i den utsträckning den betalat för att göra kan även bero på svaga taktiska direktiv. Möjligen har Allegri inte fått ut absolut max utav spelarmaterialet som funnits till förfogande. Men det stora problemet ser jag att Galliani och Braida varit allt för vårdslösa med pengarna. Att Milan ska konkurrera med Napoli som snittat 170 miljoner € lägre omsättning per år sett över de senaste fem åren är fullständigt absurt. Speciellt eftersom Napolis nuvarande trupp värderas högre än Milans trots att Milan haft 850 miljoner € mer att arbeta med senaste fem åren än Napolis ledning. Ett litet tillägg kan vara att Napoli byggt sin trupp utan snålhetsstämpel eller konflikter med andra klubbledningar.
Jag är villig att ge tid till ett projekt där ledningen tror på vad de gör. Men detta ”projekt” där man inte har en aning om det är 4-3-1-2 som gäller. Där nästan alla värvningar är på delägarskap (Idiotiskt och fullständigt oförklarligt varför Poli hämtades in på delägarskap när han satt på ett utgående kontrakt) eller lån med köpoption. Många gånger inte faller värvningarna inte inom ramen att klubben inte skulle värva spelare över 23 år heller. Jag ser absolut noll övertygelse i det arbete som utförs på transfermarknaden och nu när till och med Inter börjar agera utifrån någon typ av övertygelse så spelar det inte någon roll vilken klubb vi ska efterlikna mer på transfermarknaden.
Exempel på misslyckade värvningar senaste åren:
Marco Amelia 3,5 miljoner € övergångskostnad. 3 miljoner/år € brutto. 3078 minuter. 4061 € per spelad minut. GdS snittbetyg i Milan 5,92. Efter en svag fjolårssäsong med lägst räddningsprocent av samtliga målvakter som spelade över 10 matcher förra säsongen så har Amelia varit på transferlistan i sommar fram till Gabriel skadade sig. Problemet är bara det att endast Buffon, Handanovic och Reina tjänar mer än Amelia utav alla målvakter i ligan. För att bli av med Amelia så skulle Milan behöva fortsätta betala 2/3 av lönen.
Massimo Oddo 10,854 miljoner € övergångskostnad+13 milj € lön. 4168 € per minut. GdS snittbetyg i Milan 5,74. Oddo är fostrad i Milan men såldes tidigt i karriären bort för att sedan hämtas tillbaka som en 30 årig världsmästarförsvarare med en dyr övergångskostnad och en väl tilltagen lön. Han var visserligen med och vann CL med Milan första säsongen men över hela sejouren var han dyr och dålig.
Philippe Senderos 2,4 miljoner € för lånet + 3 miljoner € bruttolön. 1249 minuter, 4323 € per spelad minut. GdS snittbetyg i Milan 5,59. Ett riktigt dyrt lån och hög lön på en spelare som presterade sämre än Mesbah.
Sokratis Papastathopoulos 14-13 miljoner € övergångskostnad. 2 miljoner € bruttolön. 524 minuter. 5725 € per spelad minut. GdS snittbetyg i Milan 5,38. Egentligen inte en särskilt dålig värvning eftersom Sokratis tydligt hade potential för en chansning som blev relativt bilig.
Marek Jankulovski med övergångskostnad plus lön kostade ungefär 45 miljoner €. Under tiden gjorde han 9828 minuter för Milan. 4578 € per minut. GdS snittbetyg i Milan 5,82. Precis som Oddo hade Marek ljuspunkter, men mestadels var han dyr och dålig.
Amantino Mancini Kom på ett gratis lån i januari med en bruttolön på 3,5 miljoner € för halva säsongen. Spelade 265 minuter, 13207 € per spelad minut. GdS snittbetyg i Milan 5,36. Bedrövlig på plan och rejält stökig utanför plan med en våldtäktsdom.
Emerson 6,15 övergångskostnad + 13 milj € lön. 11901 € per minut. GdS snittbetyg i Milan 5,75. Puman var så slut när han kom till Milan. Bara en i mängden av värvningar av 30+ värvningar som gjorts de senaste åren.
Bakaye Traore 2,4 miljoner € brutto. 151 minuter. 17218 € per minut. GdS snittbetyg i Milan 5,5. Är inte våldsamt dålig på något sätt. Men den lönen på en spelare som spelade 150 minuter på en säsong är inte okej under några omständigheter.
Robinho 20,575 milj € övergångskostnad 24 milj € lön. 6771 minuter i klubben. 6646 € per spelad minut. GdS snittbetyg i Milan 5,97. Har chansen att göra sig till en mindre flopp nu med sänkt lön och möjlighet att spela sig till en övergång där Milan får okej betalt för han.
Klaas Jan Huntelaar värvades in för 17,750 miljoner € och såldes för 13,312 miljoner €. Plus en lön på 6 miljoner € brutto. 1366 minuter, 7641 € per spelad minut. GdS snittbetyg i Milan 5,83. KJH är en riktigt stark målskytt. Men Leo hade ingen som helst önskan att få in han och hans roll i laget blev därefter ganska överflödig. Ytterligare ett exempel där tränaren får spelare han inte har någon som helst önskan att få. 7 mål i ligan var ändå ett bra facit utifrån förutsättningarna.
Ricardo Oliveira 17,65 – 10,59 + 5 miljoner € bruttolön. 1607 minuter. 7504 € per minut. GdS snittbetyg i Milan 5,58. Precis som Benitez inte fick en soffa utan en lampa när han värvade Oliveira till Valencia, så fick inte Milan sin Sheva ersättare utan snarare sin Javi Moreno uppföljare.
Bänk:
Zambrotta kom för 11,92 milj €, tjänade 7 miljoner/år € brutto i fyra år och lämnade på free-transfer. Ungefär 40 miljoner € för 8779 mediokra minuter. 4556 € per minut. GdS snittbetyg i Milan 5,88. Utifrån det jag såg av Zambrotta live så har jag aldrig sett någon spelare som varit så nära idrottsförlamning på elitnivå. Utifrån det fysiska skicket han var i så var både lönen och övergångskostnaden helt klart överdriven.
Flamini gjorde 7974 minuter i Milan. För detta betalade Milan över 35 miljoner brutto i lön. 4389 € per minut. GdS snittbetyg i Milan 5,99. Oavsett om ambitionen var att ersätta Gattuso eller Brocchi i truppen så blev resultatet ett solklart misslyckande. Han var inte bättre än vad Christian Brocchi var i Milan eller vad han var i Lazio då han snittade 5,97 under samma år som Flamini var i Milan. Medan han hade 6,12 de två åren innan i Milan. Han var däremot fruktansvärt mycket dyrare i lönekostnader.
Ronaldinho 24,15 -3 miljoner € övergångskostnad+37,5 miljoner € brutto lön. 6389 minuter. 9174 € per minut. GdS snittbetyg i Milan 6,26. Ronaldinho dominerade när han gavs möjlighet, och problemet var inte hans insatser utan affären i sig. 9174 € per spelad minut är mer än vad jag tror Real Madrid kommer att ha betalat per spelad minut för Bale och Cristiano Ronaldo när deras tid i klubben summeras.
David Beckham Har kommit på lån två gånger ett av lånen kostade 2,6 miljoner € det andra 3,9 miljoner €. Addera två stycken halvårs löner på totalt 10 miljoner € brutto. Totalt 2289 minuter i klubben. 6946 € per spelad minut. GdS snittbetyg i Milan 6,17. Att betala 3,9 miljoner € för ett halvårslån av en 34 åring är fullständigt galet kortsiktigt.
Tabaré Viúdez kom för 1 miljon € tog upp en icke-EU plats som gjorde att Thiago Silva inte fick spela matcher första halvåret, spelade en minut i klubben och lämnades sedan tillbaka gratis.
Nämnvärda värvningar: Djamel Mesbah, Digao, Mathias Cardaccio, Dominic Adiyiah, Cedric Seedorf, Oguchi Onyewu, Leandro Grimi, Bruno Montelongo, Francesco Acerbi, Taye Taiwo, Christian Vieri, Zejlko Kalac.
