solorossoneri

Seså Andriy, du kanske kommer att lyckas bättre i nästa klubb.

Under slutet av mars gick Silvio Berlusconi ut i media, med nyheten om att Milan skulle sänka sina lönekostnader med trettio procent. Ett initiativ som var mer än välkommet med tanke på att lagets prestationer inte alls stämde överens med lagets lönebudget. Men vilka steg har klubben egentligen tagit för att lyckas med det.

Berlusconis första aktion i det nya sparpaketet var att sälja lagets stora stjärna Kaká för 67 miljoner euro. Vilket gjorde att man blev med den bäst betalde spelaren. Kanske ett nödvändigt ont som behövdes göra. Vidare har man sålt Gourcuff för 15 miljoner, vilket inte var ämnat att göras men det hände likvaväl. Man gjorde sig av med Ancelotti som hade en lön på 4,8 miljoner euro, och ersatte med en tränare från egna leden. I Leonardos roll som teknisk direktör har man ersatt med Mauro Pederzoli.

Samtidigt så släpper man ifrån sig Shechenkos lön på 7 miljoner euro, en lön som han knappast kunde se sig förtjänt av efter att ha gått mållös från samtliga ligamatcher denna säsong. Men kvar finns fotfarande många miljoner att hämta, om man vill nå målet om en mer human lönebudget.

För att nämna några så kan jag ta upp Kaladze och Dida som tjänar 4 miljoner euro om år. De är långt ifrån att vara ordinarie numera. Men ändå pratar spelarna i fråga om att dem vill stanna i Milan för att tacka Berlusconi, för att han har hjälpt dem genom tuffa tider. Om Kaladze vill tacka Berlusconi så tycker jag att ett samtal där han berättar att han gärna går ut på marknaden för att klubben ska få in några miljoner för honom. Dida däremot är lika svårsåld som sand i Sahara och borde tacka Berlusconi genom att bryta sitt kontrakt, alternativt att han halverar sin lön.

En annan spelare som bör lämna med första plan är Pirlo, han tjänar 6 miljoner euro årligen. Men om han hade fått betalt efter presationer så hade hans lön legat runt 1,5 miljon. Men Pirlo är fortfarande lättsåld då hans kvalitéer som fotbollsspelare är odiskutabla, men Pirlo var en större faktor till Milans dalande prestationer än Kaká och bör därmed även han lämna.

Milan betalar i dagsläget 10 miljoner euro årligen till målvakter, en summa som är helt horribel då man ändå sitter och är nervös varenda match, för att målvakten ska tappa in några enkla bollar. Enligt mig bör Milan satsa på en målvakt och en reserv, sen får det räcka.

Med tanke på Didas genomklappning mentalt och fysiskt bör Milan se över sin dåliga vana, att ge äldre spelare längre kontrakt. Vad är man rädd för? Att man ska tappa spelarna på free-transfer är inte direkt något att vara rädd för då efterfrågan efter överbetalda föredettingar inte är särskild stor utanför Milanos gränser, och om Inter skulle plocka in Dida så skulle jag kunna leva med. Samma situation med Kaladze, varför fick han ett långt kontrakt. Han har enligt mig aldrig varit tillräckligt bra för att tjäna dem pengarna han gör. Nej då är det faktiskt till och med bättre att betala samma pengar för att Nesta ska få ha ett års semester på Miami.

Ännu en frågeställning som måste föras fram är det faktum att man så sent som förra året hade råd med att betala 25 miljoner för Ronaldinho. Att addera till de 25 miljonerna är hans lön på 6,5 miljoner euro årligen i tre säsonger. Med alla skatter och allt så blir det en ekonomisk operation på totalt 45 miljoner euro. Samma säsong man vet att laget ska spela i Uefa cupen och kommer att gå miste om flera hundra miljoner kronor. Ändå plockar man in den lyxkonsumtion som Ronaldinho och Shevchenko ändå var. Den som räknade ihop budgeten bör avgå med omedelbar verkan, och är den som faktiskt minst förtjänade sin lön.

Var det Berlusconi själv däremot, vilket det självklart var så tycker jag att han ska skämmas. Det är lågt att samma år kunna skylla den dåliga ekonomi på olika orsaker, och försöka framstå som en hjälte som går in med 500 miljoner svenska för att klubben inte ska ha några skulder. Enligt mig så var det en självklarhet att han skulle gå in med pengarna, det var han som överskred den budget som med all säkerhet hade räknats ut innan säsongen. Då är det han som ska ta oss ur dem ekonomiska problem han själv har skapat.

För att vara en av Europas mest framgångsrika affärsmän, så framstår han här som en novis som i sin iver köper spelare som han tycker om istället för att se över vad laget faktiskt behövde. Pappa Luigi skulle troligen vända sig i graven om han skulle vara närvarande och se sonens misslyckade affärer med klubben.

De nyförvärv Milan har gjort denna sommar däremot, väldigt bra rent ekonomiskt. Än så länge har de spelare som anlänt, ett framtida värde vid försäljning som är högre än vad de anlände för. Att plocka tillbaka Di Gennaro och Abate var bra billiga alternativ. Att plocka in Onyevu med utgående kontrakt var också en bra affär rent ekonomiskt då man kommer att kunna plocka ut några miljoner för honom efter säsongen oavsett hur väl övergången nu artar sig.

Att några av Kaká pengarna har plöjts ner i primaveralaget var inte en dag för tidigt. Att ha en god ungdomsverksamhet och en ekonomi som klarar sig på egna medel kommer i framtiden vara ovärderligt om Uefa kommer att driva igenom 6+5 regeln och även någon ekonomisk regel. Så investeringarna man har gjort hittills är helt rätt.

Hoppas man inte bryter mitt förtroende återigen genom att värva Fabiano, hur många brassar i 30 årsåldern ska behöva komma innan man förstår att brassar runt 30 är fysiskt runt 35 för folk i resten av världen. Undantaget som bekräftar regeln är Cafu och Serginho som dominerade sina kanter till 35, men deras italienska motsvarighet Maldini var Milans bästa försvarare vid 40. Så man kan räkna med att ett brasse år, är ungefär 1,2 år för resten av världen.

Milan har nu drivit ner lönekostnaderna med 35%, hoppas verkligen den siffran ökar ytterligare några procent med en försäljning av Pirlo som också skulle kunna finansiera ett köp av en vänsterback och en mittfältare som tillsammans tjänar mindre än Pirlo.